2006/05/30…(30/5-2012)

En månad idag!
Tis 30 maj 2006 21:48 (Uppdaterad Tis 30 maj 2006 21:52)
Övrigt, 108 läsare totalt

Joo, det har nu gått en månad sen morsan försvann!! Tänkte bara skriva det så att folk som undarar får veta det!!

Det är väl som sagt ganska så många som följer mitt ,hmmm ”spännande” liv :S Mer ”förjävliga” liv kanske låter bättre !! Men det är som det är.. Å det är förjävligt!! ALLT är verkligen förjävligt!!

jaja…

*Peggymacquackie*

Elin 21 år skriver:

För jävligt är helt rätt ord att använda sig utav.

En månad kan gå något fruktansvärt fort kan jag tycka och fortare går det ju äldre man blir….

Denna månaden 2006, gick allt ifrån fort! Dagarna kändes långa, till och med sekunderna och minuterna., långa.

Vill kalla mig en 50årig kvinna som känner sig som en 12åring i en 21årings kropp.

Jag har fått uppleva det man inte ens upplever som en mogen, vuxen kvinna. Jag är många gånger kvar i 12åringens stadie. Blir väldigt Mammig i min Pappa och brors sällskap, leker gärna på en barnslig nivå. Kan erkänna nu och här att jag både prenumererar på Kalle Anka & co Och min Häst tidningen.. Det är sant! Gärna få för sig för att busringa på dörrar, trycka på allt i leksaksaffären och ge mig ut i mörkret, klä mig i svart och palla äpplen! Visst är det härligt ändå?

Hade en period efter att det med Mamma var över, då jag var kvinnoskygg. Visste INTE vad jag skulle säga eller hur jag skulle bete mig mot ”Mammor”? Var nog egentligen bara 2 år sedan det la sig och jag inte längre var lika ”skygg” .. Medan i mäns närhet var jag en annan person ! Social, framåt …

Det närmar sig sommarlov. Ett efterlängtat sommarlov! Sista dagarna på högstadiet . Sen börjar mitt nya liv, att börja på gymnasiet, nya vänner, lärare, ämnen ! Men jag visste inte då hur mycket mer mitt liv faktiskt skulle förändras efter den sommaren.

Jag skulle börja på Erik Dahlbergsgymnasiet, en skola jag egentligen hade som andrahandsval.. Jag ville ju gå på Per Brahe och sjunga, gå estet med alla andra ”halvtokiga” människor. Dock räckte inte betygen till att komma in där..

Mina lärare ville inte sänka mina betyg innan jag slutade högstadiet, de kunde tyvärr inte ge mig de betygen jag strävat efter och egentligen var ”värd” heller. Jag var i skolan dagen efter att Mamma försvann., aldrig varit typen som vill stänga in sig i ett hörn, sitta hemma och vara.., svag?

Koncentrationen på lektionerna var inte på topp, inte så pass mycket på topp att jag fick mina sista Mvg som krävdes för att komma in estet. Glad att jag inte hamnade där idag, då jag träffat och lärt känna otroligt fina människor från Erik Dalbergsgymansiet .

Några dagar innan sommarlovet 2006, var vi ett gäng som träffades hos min kompis pojkvän.

Han bodde i ett fint hus intill Vättern.

Han hade också en båt som vi kunde åka vattenring och vattenskidor efter. Funderade då på om jag skulle åka vattenring, men gjorde det aldrig och är så väldigt glad idag att jag inte gjorde det. Har haft hemska drömmar om nätterna, på senare år, om vad som kunde ha hänt om jag åkt vattenring över Vättern? Kommer berätta mer om det längre fram.

Istället för att åka vattenring, tog jag mig ett bad i sjön, med en lite konstig känsla i kroppen. Varför? Jag visste inte än, jag visste inte att bara ca: 20 meter ifrån mig.., låg min Mamma !

…

ons:30/5-2012

Nej, jag prenumererar varken på Min häst eller Kalle Anka längre..
Tycker fortfarande om att läsa det dock!

Har varit en bra dag.
Har varit så underbart glad och sprudlande hela dagen!
Så skönt, efter att ha haft några rätt så
deprimerande och ”kassa” dagar.

Fick bli till att tatuera sig igen. Min efterlängtade text som introducerar min blogg.
Kan säga att jag gör det mycket för att jag njuter av smärtan.
Hatar den, samtidigt som jag älskar den.
Idag.., älskade jag den!

Men jag tror att det räcker nu? Har redan 6 stycken fler,
än vad jag tänkt ha från ”början” (alltså inga).
Men man vet aldrig?
Blir kanske sugen på nålen snart igen?
Då blir Pappa ledsen..

2006/05/25…(25/5-2012)

God , hmmm morgon!
Tors 25 maj 2006 10:51 (Uppdaterad Tors 25 maj 2006 10:56)
Övrigt, 87 läsare totalt

Jahopp, vad ska mans skriva igentligen :S Hmmmm?

Morsan va i tidningen igår 8-( .. Så nu ser väl alla hur hon ser ut, men inte för att hon ser ut preeeciis såå! Men bilden var faktiskt bättre än vad jag hade trott! Jag tänkte ” Faan, nu kommer väl alla tro att det är en uggla som vi efterlyser” .. Men så farligt va det inte, nu ser det bara ut som en ,hmmm? Mamma :S

Så nu är det väl bara till att hoppas att någon har sätt henne , eller om hon ser det själv å fattar att det är jävligt allvarligt nu!

Vad ska man göra idag då?? Inget bästämt än iallafalll, men det är sånt man märker! Kanske övningskör lite eller nåt!!

*Peggymacquackie*

Elin 21 år skriver:

Vill tacka för all fin respons jag fick på mitt tidigare inlägg. Motivationen jag har nu till att fortsätta skriva känns bättre!

Klart att det tar emot, men det finns en stor anledning till det. Tar emot att gå tillbaka 5 år i tiden, då livet var som tuffast. Ni hjälper mig. Tack !

Om man går tillbaka till texten jag skrev när jag var 16 år nu då…

Det var tufft, något fruktansvärt tufft! Att se sin Mamma i tidningen, efterlyses som försvunnen kvinna. Min Mamma…

Beslutet om att lägga upp en bild på Mamma i tidningen var lättare sagt än gjort. Mycket tankar gick om det först.

- Tänk om hon kommer hem, vad ska alla tycka ?

- Tänk om hon kommer hem, vad ska hon säga?

- Tänk om hon inte kommer hem?

Så fortsatte det flera dagar. Beslutet blev dock att hon fick fan vara med i tidningen, vare sig hon ville det eller inte? Sticker hon iväg utan att ens skriva en lapp.., då får hon bli sur när hon kommer hem. Låst i tanken ”hon kommer hem”..

Fick ofta höra att folk hört hennes efterlysning på radio i radio P4. Jag hörde aldrig efterlysning, brydde mig inte så mycket heller, fast besluten om att hon skulle komma hem! Jag räknade aldrig med något dock. Hela tiden gick tankarna över känslan jag hade.., känslan över var jag trodde att hon var?!

Känns på något sätt jobbigt att berätta det redan nu.., men det första jag gjorde när jag fick höra att,

-”Mamma kom aldrig hem igår, polisen kommer snart hem hit. Pappa är på väg, ring honom, han kan hämta upp dig i skolan!”, den 3/5-2006,
var att gå ner och sätta mig på en sten i Vättern. Jag var tom..

Satt på stenen, blickade ut över sjön. Coldplays låt Trouble spelandes i öronen.. Tom!

Mina vänner väntade på mig. De hade inte heller med sig gympakläder till skolan den dagen, så vi gick istället rundan vid vattnet. Det var då jag passade på att ringa min Mammas mobil och fråga varför hon inte svarat dagen innan? Vi skulle ju mysa och äta min favoritsoppa hon brukade göra till mig. Det var då min bror istället svarade och berättade.

Varje gång jag sedan kom till Vättern, ca en månad efter Mammas försvinnande var, att jag började gråta. Gick inte att hålla emot.

Ingen visste då om min känsla, känslan för att vara nära Vättern.

På skoj kastade en tidigare pojkvän och hans bror i mig i Vättern under sommarlovet 2006, allt på skoj medan jag hade mina kläder på. Jag skrattade, allt var bra. Plums !!, jag låg i sjön. Blev stel och fick en obegriplig känsla som jag aldrig kommer kunna förklara med ord. Flöt på vattenytan länge.., länge .

…

fre:25/5-2012

Höll på att göra det igen!
Att glömma lägga upp inlägget..

Såg nu, bara några minuter innan klockan skulle slå 00.00 att jag hade ett inlägg från idag. Den 25e, fast 6 år senare att lägga upp.
Har väl haft för mycket att tänka på idag?
Glömt..

Blev en sen natt, eller om jag ska kalla det ”en tidig morgon”?
Stannade troget hos min bästa vän, likt en hund i väntrummet på akuten. Själv så skulle hon undersökas.
Jag och Carro fördrev tiden från klockan 00:15 till sena 04:05 på att få veta om Sandra skulle få lämna sjukhuset. Följa med oss hem!?
Nepp.. Hon fick stanna kvar.

Imorgon får jag äntligen hämta hem henne igen !

Idag vaknade jag med ångest. Mådde fruktansvärt dåligt.
Kände en enorm saknad..
Tog på mig träningskläderna och sprang bort smärtan i skogen.
Efter mitt träningspass tog dagen en helt ny vändning och har varit helt underbar!

Glömmer ibland bort hur bra jag har det. Hur lyckligt lottad jag är.
Går och letar efter problemen, för att det inte får vara för bra.
Finns inte problemen, ser jag till att skapa dem.

Tragiskt..

2006/05/23…(24/5-2012)

Tisdag 23 maj 2006 Ett inlägg för de som följde mig innan bloggen skapats
Posted on oktober 19, 2011

…

3 jäävla veckor nuu!
Tis 23 maj 2006 14:57 (Uppdaterad Tis 23 maj 2006 15:01)
Övrigt, 95 läsare totalt

3 jävla veckor har det gått nu, sen morsan försvann Och det suuuger:/

Jag vet inte vad jag ska skriva, mer än att det har gått 3 veckor och att jag är jäävligt ledsen å så , fortfarande! Men det är väl kanske inte så konstigt

*Peggymacquackie*

Elin 21 år skriver:

För första gången känns det som att det tar emot att lägga upp mina texter här.. (facebook)

Jag har fått mycket bra respons av så många människor. Varje dag får jag höra från nya att de följer mina uppdateringar. Faktiskt fler personer än vad jag trott!

Önskar dock att man på något sätt ändå kunde se hur många det är som läser, så att man vet att det känns värt att fortsätta lägga upp sina texter. Jag gör det ju för min egen skull, absolut!, men ”projektets” mening är ju att folk ska läsa det, dela sina tankar, känslor m.m. I alla fall trycka i den lilla knappen ”gilla” för att visa att man intresserar sig av det jag delar med mig. Gärna skicka ett litet mejl till mig om det är jobbigt och svårt att skriva en allmän kommentar.

Att läsa och följa mig är frivilligt, men det hjälper mig mycket och förhoppningsvis Dig också. Visa det !

Jag förstår att många säkert tänker ”Har hon inte släppt detta med sin Mamma än? Var det typ, liksom inte 6 år sen snart hon dog? typ liksom” … Och jo, det var det. Vilket kan kännas som lång tid för andra.

Men för mig som har ett ständigt kämpande varje dag med att ”försöka förstå”, ”försöka fortsätta leva” är 6 år av mitt förhoppningsvis långa, resterande liv Nada !

Jag har träffat många psykologer och kuratorer.., funkar inte för mig! Jag har suttit och på något sätt lurat dem, inte gått dit, hållit emot tårarna för att visa styrka.. Varför? ”Dem ska inte bräcka mig” . Har det fått mig att bearbeta 6 år av sorg snabbare? Icke..

Så jag hoppas det här med att skriva av sig ska fungera!

Sedan jag var 13 år har jag fått gå på en begravning nästan varje år fram till nu. Med så mycket i sitt bagage och så många människor man mist, är en bearbetningsprocess svår. Och inte bara en, utan många.

Detta inlägget är mest upplagt för dem som är skeptiska. Mer för er än för mig själv..

Och snart kommer texterna från 2006 att bli väldigt gripande och känsloladdade, mycket mer än vad de varit hittills.

Hemska och fruktansvärda !

Så jag hoppas att ni som följer mig fortsätter med det.

…

tors:24/5-2012

Satan!

Jag är för sen med en dag.
Fick med chock se att den 23e maj var igår!
Det stör mig och jag hoppade lite utanför ”min ram” av en perfekthet gällande att varje inlägg skulle läggas upp exakt samma dag, 6 år senare.

Men det kan bli så ibland., ”lite fel”.

Idag är jag för övrigt sjukt trött. Väldigt trött!
Tränade riktigt hårt igår genom att både vara ute och springa långt samt gymma en längre stund.
Mina ben bär mig knappt idag.

Ska försöka att komma iväg till jobbet. Har en hel del att göra idag. Det tar emot, men det måste göras!

Känner ständigt stor saknad! Blir väldigt lätt rastlös.
Träningen är bra.

trött…

2006/05/20…(20/5-2012)

Posted on oktober 19, 2011 | Lämna en kommentar
av Elin Mårtensson kl. den 10 oktober 2011 kl. 20:50

God morgon
Lör 20 maj 2006 10:11 (Uppdaterad Lör 20 maj 2006 10:23)
Övrigt, 80 läsare totalt

Nu har man precis vaknat då, på Råslätt :/

Åkte hit igår kväll me brosan å hans flickvän, å åt tacos å kollade på film å lite grejjer, känndes tyggt! Iallafall efter allt som har hänt!Hade kanske inte varit så kul att ränna runt i stan när det regnade å så :/!?

Va i morsans lägenhet igår, gillar egentligen inte att vara där! Man bara tänker på en massa minnen å framförallt på henne! Då va det meningen att JAG, skulle rota bland hennes kläder å se vad hon hade kunnat ha på sig när hon gick, jag bara bröt ihop!! Det gick inte, man blir bara så jääävla ledsen å samtidigt besviken nä man tänker på henne..

Hon hade kunnat skriva en jäävla lapp för faan!

*Peggymacquackie*

Elin 21 år skriver:

En av de jobbigaste dagarna i mitt liv!

Att behöva komma till min Mammas lägenhet som kändes så tom utan hennes närvaro… Ta i hennes kläder och känna hennes doft och på ett sätt även hennes värme .

Minns att jag skrev på ett lock till ett glasspaket, en ganska lång text, om att vi varit där och att hon måste höra av sig om hon kommer hem. Polisen har varit där och letat efter henne, jag saknar henne och vill ha henne hos mig!!

Vet inte exakt vad jag skrev, men jag vet att Mamma aldrig någonsin fick se det.

Jag vill även förtydliga för dem som läser, att min Mamma nu i texten är försvunnen som i borta-vi vet inte var hon är? Lever hon, är hon död, har hon rest iväg, gömmer hon sig? Vi vet alltså ingenting !! Och det har bara gått 18 dagar sen hon försvann… ”Bara”

Jag går här i 9an på högstadiet när Mamma försvinner och ska efter sommaren börja första året på gymnasiet. Det är redan mycket som händer i ens liv och man vet inte riktigt hur man ska hantera situationen?

Första tanken när man passerade en liten ort med bilen var ”Tänk om Mamma gömmer sig här, i en liten stuga??!!! Hon kommer nog hem snart”
Men varför skulle hon gömma sig i en stuga när hon 3 dagar senare skulle flytta in i sitt nyköpta hus med sin nya blivande sambo? Varför försvinna 3 dagar innan det ? Mycket tankar.., så mycket tankar !! Hon verkade ju vara så glad.

…

Sön:20/5-2012

Tänk vad konstigt det kan bli?

För exakt 6 år sedan vaknade jag upp på Råslätt
(vilket absolut inte är något vanligt i sig),
idag gjorde jag det igen.

Hamnade i ett minimalt chocktillstånd när jag insåg att jag gjort det just exakt idag! Känns lite häftigt.. och sjukt, som jag brukar uttrycka mig.

Gick hem från Råslätt till Ljungarum, vilket tog längre tid än vad jag trott?
Intaget av alkohol igår blev större än vad tanken från början varit.
På ett sätt kände jag ändå att det behövdes..
Alla tankar och känslor som plågat mig i veckan, dämpades och jag kunde känna ett lugn.
Idag känner jag bara smärta. Huvudet har funderat på att explodera ett antal gånger.

Det är lugnt.

2006/05/16…(16/5-2012)

Posted on oktober 19, 2011 | Lämna en kommentar

Tsdag 16 maj 2006
av Elin Mårtensson kl. den 9 oktober 2011 kl. 21:59
Tis 16 maj 2006 15:10
Övrigt, 80 läsare totalt

Det har nu gått tvååååååå ”2″ veckor sen morsan försvann!!!!

Fattar iiingenting !! Lika deprimerad å ledsen fortfarande !!

*Peggymacquackie*

Elin 21 år skriver:

Faktiskt är det ”bara” två veckor som har gått. Två veckor som kändes som en evighet just då,men som dock bara var en liten del av flera månaders längre väntan…

Nu när jag har uppdaterat lite varje dag så känns det inte som att väntan var särskilt lång, när man läser det så här.

Det är i texten, 16 maj och hon försvann den 2 maj och det är en lång tids väntan när man är något fruktansvärt förvirrad, ledsen, orolig och i tanken mycket övergiven…

Ibland kan man se på filmer hur ett djur, tex en kattmamma överger sin lilla kattunge.
Det är väldigt jobbigt att titta på och man tycker så synd om den lilla kattungen som blir ensam lämnad kvar.
Hur ska den klara sig själv i den stora världen?

Jag har många gånger känt mig som denna lilla kattunge ..

Som jag skrev ”Fattar iiingenting” .. Jag är fortfarande kvar där, att jag fattar fortfarande ingenting!, efter snart 6 år.

…

Ons:16/5-2012

Jag är glad över att det är vackert väder ute idag!
Rädd för att jag hade stannat kvar i sängen annars..

Läget är väl egentligen under kontroll, jag mår väl ganska bra?
”väl, väl, väl”.
Nej, jag vet inte hur det är?

Känner för tillfället att inget är under kontroll?
Känslorna som upprepar sig varje gång, på samma tid, varje år.., påverkar min vardag.
Saknaden efter någon (vem som helst) blir större denna tiden på året.
Kan sakna mina vänner skarpt om jag så bara är ifrån dem några timmar.
Saknar min familj.

Har lätt för att känna mig ensam.., övergiven!

En plågande känsla. Och situation i mitt liv just
nu gör inte saken bättre.
Inte över huvudtaget!

Jag måste hitta kontroll igen. Omgående!
Stöta bort det som får mig att inte stå lika upprätt och med lika bra självförtroende som i vanliga fall.
Leva mitt liv.

Man lever bara detta livet en gång. Eller?

2006/05/09 … (9/5-2012)

Posted on oktober 19, 2011

Inget funnet inget hittat! :’(..!
Tis 9 maj 2006 15:57
Övrigt, 106 läsare totalt

Som sagt..!! Inte ett jäävla skiit vet man!!

Nu har det gått en vecka sen du försvann mamma!! Du har inte hört av dig, du har inte visat dig framme.. Du verkar inte finnas … INGENTING!!

Det är nu som man börjar förbereda sig för det väärsta!! :( Jag är inte redo för att vara utan mamma .. ÄN! Jag är inte redo för att ärva en massa saker! Jag är inte redo att veta att min mamma kanske är död !!! !!! !!!”

Det låter så jävla hämskt detta! Man kan inte fatta att det är ens egen morsa som gör detta!! Man blir bara så jäävla besviken, det är rent utsagt pinsamt! Om hon kommer tillbaka, vad fan ska man säga då?!!
”Hej mamma, var faan har du varit :S”

Det kommer inte alls vara som förut, hur det än slutar!! Jag pallar fan ingenting meer!! Ser ut som att man är så jävla glad hela tiden, igentligen sitter man på botten Å försöker ta sig upp, men det går inte utan hjälp! Jag behöver nån som kan dra upp mig! Dra upp mig från denna jäävla botten!

Jag ska skriva en bok, ,,, en bok om mitt jävliga liv som började vid 12-13 års ålder!! Allt från döden till ätstörningar, besvikelse glädje, Skämt ut sig på fester för man druckit för mycket, som har fått sina jäävla konsikvenser!! Mobbning, stölder!! Allt,,, Föräldrar som skiljer sig!! Fan det räcker nu….. :’( :’( :’(!!

Okej, man ska inte sitta å tycka synd om sig själv! Det är som det är helt enkelt!
Men nu börjar jag faan tycka synd om mig själv :/

*Peggymacquackie* Elin

Elin 21 år skriver:

Jag tyckte allvarligt talat väldigt synd om mig själv just då. Även där söker jag mycket uppmärksamhet, genom att att blanda in andra saker som för stunden inte har till ämnet att göra.

(Stör mig fortfarande på mitt sätt att skriva, men inser att jag faktiskt var 16 år)

Boken är fortfarande något jag funderar över, vissa perioder.., dock är jag för ”lat”, eller helt enkelt lite för omotiverad och lite rädd för att lämna ut mig själv för mycket…

Jag orkar inte ens göra mig en blogg. Säger kanske en del om varför jag lägger upp mina ”texter” här….. (Då jag la upp mina texter på facebook)

…

Ons: 9/5-2012

Dagen känns än så länge okej.
Läget är under kontroll, dock så saknar jag solen..

Solen lyckas vara en daglig räddning.
De dagarna den gömmer sig bakom molnen.., känns det lite tyngre.
Inget ovanligt i sig, då jag tror att de flesta känner som mig?

Men en sån här dag hade solen gärna fått fått vara mer aktiv!

För visst, kommer känslorna tillbaka efter att ha varit utan sin Mamma en HEL vecka. Det är ju sjukt!!
(Det har bara gått 6 år utöver det….)

Ska träffa mina två favoriter idag.
Det hjälper alltid!
Blir sedan hårdträning på det i gymmet.
Göra sig av med den där onda och onödiga energin..
Behålla den som är bra och nödvändig!

2006/05/04 … (4/5-2012)

Posted on oktober 19, 2011

:’(….
Tors 4 maj 2006 22:54
Övrigt, 105 läsare totalt

Faan..

Dom har inte hittat dig än!! Nu har du varit borta allt för länge mamma !!

Polisen har fan letat efter dig i skogarna me hundarna å kollat upp en massa konton å sätt om du har tagit ut pengar eller nåt ..
Men neej !!

Fan, va helt jävla galen inatt!! Stackars Staffis å sånt, inte lätt när jag fick mina.. hmm ”anfall” inatt.. Bara stack från han mitt i natten å började sparka på stolpar å sparkade ner papper korgar å allt.. , å sånna ryck när man drömde.. så man bara satte sig upp å skakade!! Aja, ..!

Å i skolan bara sitter man å är förbannad å besviken å typ lipar!! .. Tur att mobilen inte gick sönder när man fick ännu ett ”ryck”!!

Och så kan man säkert inte festa eller nåt imån för farsan vill ha me en till sommar-stugan för det är inte bra om jag är själv.. Eller så att det händer mig nåt, också ! Men men, det blir som det blir ..!!

Vet bara att jag saknar dig mamma, väldigt mycket!

*Peggymacquackie*

Elin 21 år skriver :

Märks tydligt att det är en 16-åring som skrivit övre text..
Först på sättet det är skrivet, sen på sättet känslorna uttrycks.
En text som både vill väcka uppmärksamhet men ändå hur tufft det är, då det verkligen känns tungt.

På ett sätt kan jag tycka att det känns ”löjligt” att läsa det, just för det är skrivet på ett sådant sätt som det är skrivet (då jag är känslig för både stavfel med mera), ibland nästan som att jag vill få en annan typ av uppmärksamhet, inte det att det är synd om mig, utan att det är coolt att vakna på natten, sparka ned papperskorgar och att ens mamma är försvunnen. Som att jag inte riktigt än har förstått vad som verkligen händer/håller på att hända…

…
4/5-2012

Känner fortfarande av händelsen för flera år sedan.
Känslan som fanns just den dagen!
Omedvetet letar den sig fram…, känslan.

Vaknade ändå med ett leende på läpparna.
Solens strålar prickade mig i ansiktet som hårt skjutna pilar genom sovrumsfönstret.
05:30 var de tvungna att göra detta..
Somnade sedan nöjt om några timmar.

Vaknar ännu en gång, denna gången av att en utav katterna skulle gnaga i sig mitt hår… Inte okej!
Går upp och äter en riktigt rejäl frukost!
Borde jobba.., men ”orkar inte”.
Fick istället ett så kallat ”ryck” och valde att byta ut alla mina mallar i mina säljpärmar. Cirka 300 stycken!

Efter detta drogs dammsugaren fram.
Slutade med att hela lägenheten städades. Känns bra.
Har fortfarande inte kommit iväg till jobbet än.
Vilket jag borde, ska ändå köra till Tranås fram och tillbaka..

Och jag vill minnas att det varit så här varje år?
Jag är trött och utmattad, men för rastlös för att bara sitta still.
Struntar i sakerna jag borde göra i första hand och prioriterar annat.
Undrar hur nästa år ska se ut ?
Jag vet i alla fall, att för 6 år sedan masade jag mig iväg till skolan.
Trots att jag dagen tidigare, i stort sätt fått ett”dödsbesked”.., min Mammas.